Quantcast
Channel: En blommig tekopp
Viewing all 772 articles
Browse latest View live

Popagandapepp.

$
0
0
 
I helgen är det Popaganda-dags och jag är pepp trots träningsvärk från lördagens fördelsedagsgalej i Uppsala. Det var längesedan jag dansade så mycket... och jag har visst glömt att den arma kröppen inte klarar av hur mycket studsande som helst. Mina vader, min mage, min nacke och mina axlar skriker idag. Men det var det värt. 
 
I alla fall, Popaganda. Kulio! Jag ska dit med Karoline som för övrigt knäppte av bilden överst på mig förra året. Då vi precis lärt känna varandra och mitt hår var himla långt. (ser jag nu!)  
 
 
Puss på er och ha en fin måndag!
 
 
 

Vill ha.

$
0
0
 
Jag vill ha dessa. Helst nu. Eller imorgon. Tack. 
 
 
 
 
 
 

Tros-torsdag!

$
0
0
 
De ultimata trosorna: Höga i midjan (över naveln), ska inte skära in i röven, ska vara snygga, ska vara SKÖNA och inte för små i grenen (så fitty får plats). Mina vänner, jag vågar påstå, att jag hittat dem!
 
 
Tadam tadam...
 
 
 
På Monki! De finns i svart och puderrosa och jag har köpt upp ett rejält förråd. De finns också med spets i kanten i lila och grönt. 
 
 
Detta var torsdagstipset från mig och jag är icke sponsrad. Jag vill bara helt kärleksfullt tipsa om ett par ultimata trosor. 
 
 
 
 
 

Det feministiska genombrottet.

$
0
0
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En silverkjol som spricker snart.

$
0
0
 
 
Nu ska jag alldeles snart till popapopapopaganda! Jag är väldigt pepp, eventuellt lite överpepp. Dessutom har jag en ny silvrig kjol som alldeles säkert kommer att spricka under resan till Eriksdalsbadet eller under kvällen. 
 
Men SKIT i det för nu är det helg och festival. 
 
 
Puss och hoppas vi ses där!
 
 
 
 
 
 

Fin-karolines bilder.

$
0
0
 
Jag kan ju vara en av de sämsta bloggarna. Faktiskt. Jag har aldrig med mig kamera och tar aldrig bilder med mobilen. SÅ, jag gör som jag brukar göra: jag snor bilderna från Karoline. 
 
 
 
Hoppas ni hade en fin helg! 
 
 
 
 
 
 
 
 

Serietips serietips serietips!

Dagens sexistiska händelse 2/9 2014.

$
0
0
 
 
 
Jaha, varje dag är en utmaning när man som kvinnlig varelse rör sig över senhöstens inom kort lövbeteckta gator. I dagens sexism-skörd finns en man, en tunnelbanestation och en trappa. Och så jag. En kort återblick:
 
Jag går uppför. Han går nedför. Han gör en liten gliring över trappstegen åt mitt håll och doftar mig i nacken. Eller i håret. Fånler. Väser något. Ni vet. Bara ord. Som man ibland inte uppfattar om det bara är bokstäver och inte vassa, kantiga stenar. Jag går några steg till. Ignorerar. Hinner fundera på om jag luktar gott i håret eller inte. Tänker att "det var ju sjukt att jag tänkte så." Vänder mig om och ger killen den fulaste minen jag kunde komma på i den stunden och pekade fingret.
 
Killen ser snopen ut. Eventuellt bara dum. 
 
 
 
Stay tuned för morgondagens sexistiska händelse, spännande hörrni! 
 
 
 
 

Flodhästen Olivia.

$
0
0
 
Jag vill vara, alternativt ha, flodhästungen Olivia just nu. 
 
 
 
 
 

Bort med alliansen!

$
0
0
 
Eftersom jag är fåordig just nu låter jag Inga, 94 tala:
 
 
 
 
 
 

En humanare flyktingpolitik.

$
0
0
 
 
 
Det är skarpt läge. Världen brinner. Människor lider. Barn dör. Jag har aldrig tidigare känt att nationsgränser varit så obetydliga. Hur kan det vara viktigare att bevara en nation än att hjälpa dessa lidande människor på flykt? Det finns inga ursäkter längre. Har aldrig funnits. Det är dags för en humanare och mer tolerant flyktingpolitik. En varmare medmänsklighet. Hjälp. HUR kan det finnas något viktigare? Efter att ha tittat på denna dokumentär är svaret enkelt. 
 
Sedan kan Jimmie sitta i sin Volvo och spela på sin offerroll. Måla städerna gult och blått med sin äckliga partisymbol och prata om "det organiserade tiggeriet" som måste stoppas. SvP kan ha sina torgmöten men vi är flera flera flera. Fler som älskar och fler som ser bortom landmärken. Fler som kämpar. 
 
 
 
Det är nu eller aldrig. Kom igen nu. 
 
 
 
 
Klicka på bilden för att se dokumentären. 
 
 
 
 

Idag träffade jag Patriarkatet i Systemet-kön.

$
0
0
 
 
 
Det är lördag eftermiddag och ute i staden drar luften och träden en sista sommarsuck. När som helst kan löven bli gula och trilla av. Strumporna måste på fötterna innan skorna. Utemöblerna måste knökas in under en grön pressenning. Halsduken måste viras runt rödnande kinder. Vad är viktigaste att göra då?
 
Springa springa springa till Systembolaget. 
 
 
 
Det är alltså världens kö UTANFÖR Systembolaget i Liljeholmens centrum och klockan är ca 17.05. Jag bestämmer mig för att lite snabbt ranta ner och köpa lite rödvin innan jag ska möta upp min heliga och fantastiska vän Anna. Jag bestämmer mig för att inte bli otålig. Bara andas, ta det lugnt. Är det kö så är det. Det är bara att ställa sig. Och kön växer. Från ingången bort till rulltrapporna. Jag ser hur folk liksom försöker ignorera folkmassan som står placerad i en lång VÄNTANDE rad och smygande eller bestämt spatserande tar sig igenom grindarna. De är faktiskt ÄNNU MER i behov av rusets saliga dryck än vad vi är. Och jag blir så jävla irriterad. 
 
Lagom till att min irritation tagit sig från den tänkande cellen i hjärnan och ut på min tungspets till närmste kö-kompis, kommer en man fram till mig. Han är i 60-års åldern. Skägg. Tunnhårig. Svart tröja. Han frågar med ett flin om inte han kan få stå vid denna "fina fröken" i kön. Jag svarar att kön börjar därborta. Pekar. Han menar att han väl kan få stå här med mig och tittar på mig och blinkar med ögat. Jag säger att i den här kön kan man inte köpa sig en plats. Här är alla lika och alla vill ha sin fredagsdricka. (Ja, det är valspurt och man blir ju hjärntvättad) Pekar igen. Han ger sig inte.
 
"Du kan få köpa dig en plats framför mig för hundra kronor." En kille i röd tröja framför mig lutar sig fram. Det finns en tydlig ton av skämt men betämdhet i hans röst. Mannen frågar vad han menar. "Du kan få köpa en plats för 100 kronor." Lugnt. Mannen ilsknar till och frågar vad killen glor på. "NI glor alltid. NI kommer hit och ni glor." Jag frågar vilka NI han menar. "Dem där". Han pekar på killen i röd tröja. "Utlänningarna." 
 
Plötsligt ser jag rött. Jag blir så jävla arg. "Om du inte går längst bak i den här kön NU så kommer jag att se till att några vakter kommer och flyttar på dig. Det du just uttryckte var inte okej. Det var rasistiskt och genom att tränga dig framför alla i kön visar du också att du är självisk." Kön börjar röra på sig och jag säger till vakten att den där mannen trängt sig före och dessutom uttryckt sig rasistiskt.
 
 
 
 
 
Han fick inte komma in på Systembolaget just då och jag blev så jävla glad för det. För att vakten tog ställning och för att vi sa ifrån. Nu visar vi att vi inte tolererar mer fascism och rasism i vårt samhälle. Nu säger vi ifrån. Kom igen!
 
 
 
 
 
 

Söndagsfittan á la Emmelita!

$
0
0
 
Denna fina fina fitty tänkte jag skulle förgylla er söndagskväll. Vare sig den är bakis-blödig, pigg-produktiv, ångest-ångig eller stress-svettig. (Herregud, vad var detta för allitteration-ryck?) 
 
 
Den är illustrerad av Emma och du kan klicka dig in på hennes hemsida här och kika på fler fina illustrationer. 
 
 
 
 
Pussypower!
 

Nya läggan i Gröndal del nummer tre: Hallen!

$
0
0
 
Som ni med andakt väntat på den tredje delen i hemma-hos-serien Nya läggan i Gröndal. JAG VET. Nu är den äntligen här och denna gång tänkte jag ta er med in i lägenhetens kärna. Det utrymme man liksom måste gå igenom för att komma till alla rum: Hallen! 
 
 
 
 
När man kommer in genom dörren så ser det ut såhär. Man får sparka av sig skorna eller ställa dem vid de andra till vänster (jag äger ännu inget skoställ). Det spelar inte så stor roll. Jag är inte så knusslig. Men sparka upp dem på väggarna så att de bli skitiga osv, det vill jag inte vara med om. Och om du varit ute och spatserat i lervälling så får du fanimej ta av dem utanför. Och så HATAR jag när det kommer in små gruskorn som man sedan råkar stiga på och drar med sig runt i hela lägenheten. Så har du gått på grus får du också ta av dig dem utanför. Eller skaka av dem i trapphuset. Vad gäller jackan så får du göra vad du vill. Släng den i en hög eller häng upp den på en galge. Eventuellt en krok. 
 
 
 
 
 
Såhär ser själva hänga-av-sig-jackan-och-ställa-skorna-hörnet ut. Jag har fler skor i lådan under sängen. Och i garderoben. Samt i en låda på vinden. Och i en väska på golvet. (...) Hatthyllan är i funkisstil och från Byggfabriken. Paraplyna är loppisinhandlade från lite varstans och den mönstrade hattasken köpte jag i New York. Den vita är från IKEA. Det som hänger är arbetarjackan, guldkoftan, rutiga kavaj-jackan, en skinnjacka, en svart kappa och jeansjackan med Fi-märket. (Tryck på länkarna för att se fler bilder!) 
 
 
 
 
 
Byrån köpte jag på Blocket och hämtade i Vasastan. Den fick åka buss och vi trivdes perfekt ihop redan från första början. Jag älskar att den inte är helt i teak, som är det vanligaste, utan har sina svarta detaljer. I den översta lådan har jag alla-möjliga-sorters-prylar-lådan. Här finns säkerhetsnålar, gamla snusdosor, tändare, en minikastrull i dockhusmodell, nycklar, gummiband, hänglås, småmynt, stenar... ja, allt möjligt. Sedan har vi scarves-och-solglasögon-lådan. Där finns också ett spray för skor med äcklig lukt (fotsvett alltså. Har mycket av detta.) Och längst ner gammal-post-lådan. Sån post som jag inte vill slänga. Kan vara viktig i framtiden. 
 
 
 
 
 
På byrån står en vas med nejlikor. Ett kristallglas med nejlikor. ÄLSKAR nejlokor. Ett blockljus som jag fick av min granne. En guldfitta såklart. Och så en servetthållare i mässing som fick bli ett litet brevställ. 
 
 
 
 
 
Tapeten är en "Vårklockor vit" från Josef Frank för Svenskt Tenn. Den var där när jag flyttade in. Kunde inte bli bättre. På en av väggarna finns två foton av min mamma och pappa som barn. Jag börjar alltid småflina när jag ser bilden på pappa. Det krulliga håret och den lillgamla utstryseln. Och så den pillimariska uppsynen. 
 
 
 
 
På den andra väggen finns en gulspegel från IKEA och världens finaste plansch samt väska från det parti som fan ska in i riksdagen på söndag. 
 
 
 
 
 
Fi alltså. 
 
 
 
 
Uppe i taket har min kära fader satt upp hyllor och där finns böcker och lådor med allsköns bråte. Lampan är köpt på loppis i småland. 
 
 
 
 
SÅ. Nu har ni fått se min hall. Hoppas ni tyckte det var roligt och mysigt och kul. 
 
 
 
 
Puss!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

När du dödar mig långsamt.


Sommarens-sista-suck-klädsel.

$
0
0
 
Det kan bli lite kallt. Eventuellt åker ett par svarta strumpbyxor på. För nu är snart de bara-benen-dagarna över. Det låter lite sorgligt. Det ÄR lite sorgligt. Men jag tänker att den tiden kommer tillbaka och att det nu är dags att omfamna hösten. Jag vill köpa en massa mysiga polotröjor och halsdukar. Jag vill till och med frysa lite om näsan. 
 
 
Blusen är från Myrorna och Kjolen från Beyond Retro. Puss!
 
 
 
 
 
 

Monki-fredag och Bye bye borgare.

Nu kavlar vi upp armarna och börjar älska.

$
0
0
 
Jag vaknade upp av att det var helt tyst utanför mitt fönster. Suset från tvärbanan närmade sig. Försvann. Och så gick larmet på en bil. Domedagskänslan i magen. 
 
Jag drog täcket över huvudet och låg kvar där till klockan tolv. Sedan hasade jag mig upp. Gick in i köket och möttes av en explosion. En diskexplosion alltså. Jag stod en stund och bara tittade på röran. Sedan kavlade jag upp ärmarna och diskade som om livet stod på spel. 
 
 
Jag ska inte skriva så mycket mer. För jag tror ni som läser känner samma sak som jag. Här kommer istället tre bilder/klipp som får mig att orka kämpa vidare: 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Kom ihåg. Den som flyr har inget val, ingen människa är illegal. Nu kavlar vi upp ärmarna och börjar älska. Kampen fortsätter. Rasismen ska krossas. 
 
 
 
 
 

Svart dag betyder svart klädsel.

$
0
0
 
I går var en väldigt ledsam dag. Som sagt. Jag är glad för att stödet för Fi har ökat. Men livrädd för att 13% av vår befolkning röstade på Sverigedemokraterna. Men jag orkar liksom inte älta mer om det just nu. För min skalle är helt tom.
 
För att spegla mitt inre klädde jag mig i svart. Och sedan gick jag till Sergels Torg och demonstrerade mot rasism och fascism. I tåget mot Stadshuset grät jag en skvätt. Det finns hopp och kärlek hörrni! Efteråt kändes allt lite bättre. 
 
 
 
Jag hoppas ni mår bra och jag vill passa på att säga att jag älskar er. För att ni läser och är så fina. Och kämpar! Nu får vi inte panik. Nu organiserar vi oss. Puss! 
 
 
 
 
 

Vår kamp ser inte ut så.

$
0
0
 
 
Hallå. Du. Anonym. Jag önskar att jag haft ett namn på dig. Eller att du åtminstone kunde lämnat din mailadress så att vi fick möjlighet att prata. Det hade varit lättare då. Fint, på något sätt. Eller kanske inte fint. Men mer mänskligt. Istället för att sitta bakom en flimrande skärm och trycka på enskilda tangenter som tillsammans blir ord som du kanske inte menar. Eller kanske menar. Ord kan bli så farligt hårda när de hamnar i text. För ja, din kommentar skrämde mig. Fick min tisdagskväll att bli lite lite sämre. (Plus att jag tycker att du med vissa ordval låter LITE VÄL dramatisk...) 
 
Så. Om du lämnat din mailadress.
 
Jag skulle inte skriva något hatiskt tillbaka. Jag skulle inte skriva att du gjort misstaget att jävlas med mig, den medmänskliga och ack så mäktiga feministen och antirasisten. Jag skulle inte skriva att du snart skulle gråta när vi vinner. Jag skulle inte skriva att vi kommer att dra fram som en kärleksarmé och trampa ner alla hatare i vår väg. Jag skulle inte skriva att det var omöjligt att bekämpa oss. 
 
Jag skulle inte skriva: Känner du till antirasismens historia och den medvetenhet som kommer efter att allt det hemska är gjort och allt hat uttömt, så skulle du veta att vi är högst olämpliga att jävlas med.
 
 
För vet du vad, Anonym. Det är det som är skillnaden mellan oss. Vår ideologi och våra tankar är inte byggda på hat och ilska. Som din. Vår är byggd på medmänsklighet, solidaritet, värme och kärlek.
 
Därför skulle jag aldrig skriva så till dig. 
 
 
 
Istället tänker jag hoppas och vänta. Kämpa. Prata. Informera. Kämpa lite till. Kämpa mycket till. Manifestera. Organisera. Tänka på dig någon gång ibland. Hoppas att ditt hat och din ilska kan omvandlas till något annat. Kanske att vi når dig. För vi kommer aldrig med våld krossa er. Vår kamp ser inte ut så. 
 
 
Tills dess. Ta hand om dig. 
 
 
//Emelie
 
 
 
Viewing all 772 articles
Browse latest View live